Uppdatering

Nu var det ett tag sen igen. Kan inte skylla på något särskilt, har inte alltid inspiration bara. Egentligen intet nytt heller. Eller, vi har spelat på Gröna Lund med rockbandet när det var SPCI-mässa. Det var enormt! Visserligen var jag otroligt nervös och inte kom jag ihåg ett enda steg eller liten korreografisnutt vi kommit överens om heller och ett och annat körde ihop sig liksom (som att få av sig västen och få på sig solglasögonen) - men jag kom ihåg alla texter och rösten höll och det var grymt att stå på Grönans stora scen i sommarkvällen! Inte var det fel att stå på samma scen som Linda Bengtzing och Andreas Johnson och inte var det fel att bli presenterade av Sofia Wistam, som vi även delade loge med. Ja, det var superkul! Jag trodde detta var vår sista spelning, grande final liksom, men nu säger basisten att vi har flera gig på gång i höst också om vi vill, så vi får väl se vad det blir - jag åker med så länge. I augusti/september blir det nog skivinspelning också - det ska bli kul!

Ja, sen har jag fått en spruta i knät igen. Samma knä som i påskas. Sjukgymnasten tyckte vid sista kontrollen att det var ledvätska i det fortfarande och det krånglar ju ibland. Jag fick träffa en ny reumatolog, den förra har gått i pension nu. Han var jättekonstig, jag fick vänta i korridoren medan han var och fikade. Sen undrade han om jag varit på vanlig röntgen och varför isåfall röntgenrapporten inte fanns med i journalen - hur ska jag kunna veta det? Jag fick onda aningar, jag vill inte på röntgen IGEN, jag blir självlysande snart. Sen fick jag vänta igen medan han tog ett telefonsamtal - han hade jouren. Då läste jag min journal som han slängt på bordet framför mig. Intressant. Sen tittade han äntligen på mitt knä och visst var det inflammation där. Egentligen ville han spruta andra knät också som han heller inte tyckte var bra, men vi kom överens om att börja med det som krånglar eftersom jag inte har några besvär av det andra. Sen hade jag några små fläckar på knäna som han tyckte såg ut som psoriasis - men nu får det väl ändå vara nog! De var hur som helst för små för att säga något säkert, så det glömmer vi bara tills vidare. Sedan linkade jag hem (ja, eller ut till bilen - fick skjuts hem av maken) och var fånge i huset hela helgen trots Vattendrag och allt vad det var för roligheter på stan. Jag fick inte belasta knät på hela helgen och inte duscha eller bada heller. Om det är bättre nu? Ja, först blev det sämre, men nu är det bättre än det var innan. Det tycker jag nog. Det håller för gympa, styrketräning och spinning, det är det viktigaste.

Och så har det varit midsommar också. Vi var i stugan som vanligt. Lugnt och trevligt, en rejäl regnskur först och sedan dans runt midsommarstången, 5-kamp och fika. Grillning på uteplatsen och sedan bjöd min kusin över oss på ett glas vin och jordgubbstårta tillsammans med ett gäng från en annan stuga.

Nu är det bara två veckor till semestern, inte inräknat innevarande vecka. Det ska bli så skönt!

Det är måndag morgon

...och mitt huvud känns så tungt när jag sitter här. Det har varit mycket sista tiden. Verkligen! Jag kom hem från Frankrike vid 22-tiden i fredags och det var bara att packa om, sova lite och så upp för att åka till Borås på makens systersons bröllop. Det var ett vackert bröllop i rött och vitt och en trevlig fest efteråt. Vi övernattade på hotell och åkte sedan hem igår, via Örebro för att släppa av äldsta dottern. Det blir inte mindre att göra den här veckan heller. Ikväll ska vi repa med bandet, samtidigt måste vi gräva för stadsnätet hemma och åka och handla. Imorgon ska maken på konferens och på onsdag ska vi lira på Grönan med bandet. På fredag ska vi flytta åt äldsta dottern. Puuh!

Hur man vet att man är i Frankrike

- Frukostbrödet består enbart av croissanter och baguetter.
- Mjölken till morgonkaffet är varm, det finns t.o.m. en speciell värmeplatta på kaffebryggaren för den.
- Man får däremot ingen mjölk till kaffet efter kl. 9.30 på förmiddagen, resten av dagen dricker man det svart i mycket små koppar.
- Man får med själklarhet vin till lunchen trots att det är arbetsdag. Om man tackar nej tittar de på en med höjda ögonbryn: "Varför inte?? Du har ju ingen bil med dig!"
- Dessert ingår i lunchen, alltid flera sorters glass - ibland även någon paj eller tårtbit att välja på.
- Ingen förstår engelska.
- Alla skyltar, instruktionstavlor och menyer är enbart på franska.
- Bara franska kanaler på TV:n på hotellrummet, inte ens CNN finns.
- Toapappret består av små "pappersnäsdukar" - inte papper på rulle som vi är vana vid.
- Det tar minst tre timmar att äta middag eftersom den alltid består av åtminstone tre rätter och man pratar, gestikulerar och har trevligt hela tiden.
- Man får heller aldrig middag före kl. 20.00.
- Alla restauranger och många affärer är stängda på måndagar.
- Man ser aldrig någon som är ute och joggar.
- Man är omgiven av ett folk som förstår hur man njuter av livet...

För övrigt kan jag meddela att de varma källorna och alla olika baden, poolerna och övriga finesser var helt underbara! Jag ska göra om det igen imorgon.

Je ne parle pas français

Nu är jag i Frankrike. Det känns helt overkligt. Hela dagen har varit overklig. Och ganska jobbig. Jag steg upp kl. 3.30 i morse, taxin kom 4.00. Sen bar det av till Arlanda - där har jag varit förut om jag säger så (alla som hört om vår Kalifornienresa i höstas förstår vad jag menar, blir fortfarande helt less så fort jag kliver in genom dörrarna där). Men på Charles du Gaulle-flygplatsen i Paris har jag aldrig varit förut. Det var dock inga problem att hitta gaten där jag skulle ta mig vidare till Bordeaux, det var tack och lov i samma terminal. När jag satt där och väntade ringde Rita Loo. Ja, det låter som ett skämt men hon heter faktiskt så, hon är från Hongkong. Hon hade missat sitt plan och skulle nu med samma som jag och hon undrade om hon kunde få vara med och dela taxi från Bordeaux till Casteljaloux. Självklart fick hon det - ju fler som delar desto lägre pris. Dessutom fick jag ressällskap, även om vi hade platser på olika ställen i planet. Jag hamnade bredvid ett ungt par med en liten bebis som ömsom skrek, ömsom åt ur nappflaskan hela vägen. Jag var mest rädd att hon skulle kräkas på mig... När vi precis hade landat somnade äntligen det lilla livet, det var ju så dags! Sedan tog vi taxi till hotellet i Casteljaloux där även workshopen är som börjar imorgon. Taxichauffören kunde ingen som helst engelska och tog inte kort. Så jag fick låna 50 euro av Giro. Sen fick vi varsitt handskrivet(!!) kvitto. Det går inte att se vad karln skrivit på det, jag undrar vad vår rese-tant på jobbet kommer att säga när hon får min reseräkning... Nu ska vi snart ut och äta. Jag är vrålhungrig! Utöver den minst sagt frugala frukosten på planet till Paris (mini-mini-yoghurt, croissant och två ostskivor) har jag idag endast ätit två torra kakor och druckit två glas apelsinjuice. Inte undra på att det kurrar i magen! F.ö. kan jag meddela att hotellet är fullt av krumma, krokiga och böjda människor - här är jag ingen alien! Här framstår jag dessutom som helt frisk om man jämför med dem! Det beror förstås på de mineralrika, varma källorna att alla reumatikerna är här. De källorna ska jag prova imorgon!

Thank God it's Friday

Äntligen fredag! Det har varit en ganska jobbig vecka. Jag var i Ludvika på ett kundevenemang några dagar i början av veckan och även om jag hade möjlighet att koppla upp mig och jobba lite under tiden är det ändå mycket att ta reda på när man kommer tillbaka. Nästa vecka ska jag dessutom på tjänsteresa till Frankrike hela veckan. Det är en workshop för ett produktområde på webben där jag ansvarar för de svenska sidorna. Jag är lite nervös för den där resan, dels är jag flygrädd och dels är min franska verkligen inte vad den borde vara. Samtidigt är det ju inte klokt vilken tur jag har! Vi är inbokade på ett litet ställe utanför Bordeaux, där vi både ska bo och jobba. Det stället är också ett spa, byggt på några heta källor med varma mineralbad som råkar vara speciellt bra just för reumatiker... har jag tur eller? Jag kanske kommer hem nästa fredag och är frisk! Ja, eller den chansen är ju minimal för att inte säga obefintlig, men bara att få bada i de varma källorna kommer att göra mig gott! Det finns dessutom hamam, japanskt bad, bubbelbäddar, vanliga pooler inomhus och utomhus och möjlighet att få olika behandlingar, massage etc. Jag ska absolut inte glömma baddräkten - den ska jag packa först av allt!

Trädgårdsdax

Måndag igen. Jag jobbar hemma idag för i lördags fick jag feber plötsligt så det känns som att jag behöver ta det lite lugnt ett par dagar. Vi körde spinning 90 minuter (disco-spinning igen!) på förmiddagen. På eftermiddagen hade vi svåger, svägerska och svärmor här på fika. Plötsligt började jag känna mig så varm, det riktigt hettade om kroppen och i ansiktet, men jag tänkte att det var eftervärme från spinningen liksom. Senare på kvällen råkade maken komma åt min arm, "vad varm du är" utropade han "har du feber?" Näe sa jag. Men det hade jag. Igår var det bättre så jag rensade lite ogräs i rabatten utanför vardagsfönstret - skönt att komma ut lite. Och då var det ju fortfarande fint väder - när vi tog fram grillen lite senare på dagen däremot... men det är en annan historia. Maken och yngsta dottern rev och rensade runt komposten och i det gamla landet på baksidan. Det har legat i träda några år, vi ska lägga igen det och göra en liten uteplats där istället har vi tänkt, med vindskydd. Dels blir det inget odlat mer - hur ska jag ha tid med det? Och dels är det soligt där hela dagen nu när grannens jättegran är borta - härligt! Vi ska renovera rabatten under vardagsrumsfönstret också och även det gamla stenpartiet. Det har varit så kallt och fuktigt där för granen har skuggat så inga växter har riktigt trivts där. Ja, utom mossorna förstås! Men nu ska vi göra något fint av det. Jag och yngsta dottern har börjat planera vad vi ska ha för växter där. Så småningom ska det väl bli en uteplats från vardagsrummet också - men ligger lite längre fram i tiden. Kul att ha lite roligt att tänka på och planera!

Krum och böjd

Jag måste berätta en sak. En av gångerna jag tränade hos sjukgymnasten förra veckan - en dag när jag var där på eftermiddagen för ovanligheten skull - så var det en äldre man där, kanske i 65-årsåldern så där. Krum, stel och böjd i ryggen hasade han fram, och han måste vrida hela kroppen när han skulle ställa in maskinerna. Han kom i samspråk med annan äldre man där och jag kunde inte undgå att höra vad de sa. Den andre mannen hade halkat i snön under påskhelgen och gjort sig illa och därför gick han nu där ett par gånger och varför var den andre där? Hade han också ramlat kanske? "Nej, jag går ju här jämt jag, jag har ju den här reumatismen." "Vad har du för reumatism då?" Och jag VISSTE vad han skulle svara redan innan han sa det! "Bechterews heter den." Jag FÖRSTOD det! Så där vill jag ALDRIG bli! Jag vägrar!
Men jag undrar om det inte var en man där med ankyloserande spondylit idag också, för han gjorde liknande övningar som jag gör, mycket ryggböj och så. Han var också lite äldre men han var inte alls så där böjd, han såg helt normal ut och han gick med spänstiga steg. Så det kanske finns alternativ. Det gäller väl att hålla i träningen hela tiden, jag förstår ju att det är nyckeln.

Å hej å hå

Igår var det gympa igen och idag har jag tränat hos sjukgymnasten, som vanligt. Förra gången jag var där hade jag en träff med min sjukgymnast också. Hon tycker jag jobbar på bra. Men nu övergick balansövningarna för knäna från rekommendation till en order sa hon. Så nu ska jag stå på ett ben med knät böjt och blunda varje kväll när jag borstar tänderna, det kommer att se roligt ut! Annars ska jag köra på så här till slutet av maj, då ska hon mäta mig igen. Jag ska på två tjänsteresor i maj så jag fick lite tips om träning på hotellrummet. På fredag har de stängt på sjukgymnastiken så jag tänkte gå på Friskis gym då istället och leta upp ungefär samma maskiner där. Smidighetsövningarna får jag väl försöka göra hemma för det ser ju inte klokt ut när jag gör dem!
Förresten så har jag gått ner nästan två kilo nu. Jag hade önskar att det varit mer. Jag tycker jag har tränat så hårt och mycket att det borde vara mer. Jag vill gärna gå ner de 10 kg jag gick upp av kortisonet och det tyckte hälso-nissen vi fick gå till på jobbet också, MINST 10 kg skulle bort tyckte han. Lätt för honom att säga.
Jag tar min medicin varje dag och är duktig flicka nu, men jag har ändå en del ont i ryggen. Spelar det någon roll om man tar den morgon eller kväll? Jag har ju haft ont och varit stel i ryggen i många år - jag har ju faktiskt haft den här sjukdomen i 6-7 år så den är ju inte ny för mig egentligen, det är bara att ha ett namn på den som är nytt. Men det behöver ju inte betyda att jag gillar det!

Datortomografi

Idag på morgonen har jag varit på datortomografi. Det tog 5 minuter. Nu är jag så självlysande att sprakar om mig så mycket röntgen om jag varit på senaste året. Sen får vi se vad det visar, hur förstörd kroppen är egentligen. Spännande. Eller inte. Jag har mer ont idag än jag haft på länge, har glömt ta tabletterna sen i torsdags. Nu vet jag att de har effekt iallafall. I lördags var det spinning. Ikväll blir det gympa igen. Och imorgon styrketräning hos sjukgymnasten. Men där emellan en tablett...

Förlåt

Jag är ledsen för mitt förra inlägg. Jag brukar inte släppa ner garden så där. Jag skäms lite för att jag tappade kontrollen lite. Kanske jag ska radera det? Äh, det är nog ingen som läser det här ändå. Nu känns det iallafall bättre.

Annars har jag inte så mycket att tillägga. Jag jobbar och tränar mest nu för tiden. Däremellan försöker jag hinna med ett vanligt liv också, med umgänge med familj och vänner, TV-tittande, de hobbies jag har samt skötsel av hem och trädgård. Det är svårt att hinna med allt! Orken är inte den bästa, man blir väldigt trött av både träningen och sjukdomen. Och jobbet som är ganska krävande just nu också. Jag har slutat i kören, det gick inte att hinna med. Och inte var det roligt heller, krävande, ingen bra stämning där, ingen trevlig körledare (rent elak enligt mitt tycke). Det blev bara pressande. Men jag ska nog ta upp körsjungandet igen i höst, då går jag tillbaka till min gamla kör isåfall. Det är roligare musik (även om jag kan ha lite, lite svårt med budskapen någongång ibland, men det går ju att hantera) och lättare att lära sig låtarna när det svänger skönt. Och där är det definitivt mer sångglädje! Då var jag ju glad och pigg när jag kom från körrepen, nu har jag mest varit trött och bekymrad...

Jag är ganska stel i nacke och axlar nu känner jag, jag ska nog stå och jobba en stund. Skönt med en liten paus, nu åter till arbetet.