Gott nytt år!

Vi är på väg över till grannarna för att vaka in det nya året tillsammans med dem så jag ville bara helt hastigt passa på att önska alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR! Nu greppar vi skumpan och tar fyrverkerilådan under armen och beger oss över gatan. Vi hörs igen nästa år!

Gott slut!

Nyårsaftons morgon. Övriga familjen sover men jag kunde inte sova så jag steg upp. Nu är det ju inte så himla tidigt så det är ingen större katastrof att inte kunna sova nu. Jag sover inte så bra, vaknar ofta eftersom jag har ont - men nu är klockan nästan halv 10 så det är ju inte precis i gryningen. Det är en vacker morgon, klar himmel och solen tittar snart upp över taken. Det har blivit lite kallt ser jag - det är frost i gräset och på grannens tak.

Det är lika bra att summera året redan nu - man vet aldrig vad dagen för med sig. Jag kanske inte får tid sen. Var det ett bra år? Nja, inte ett av de allra bästa kanske, men ett okej år var det. På den positiva sidan finns flera resor - jag gillar att resa. Vi åkte till Norrland med min mamma, jag och yngsta dottern. En "nostalgiresa" till hennes barndoms platser i Kalix tillsammans med min moster som bor i Boden och min kusin. Det har vi pratat om att göra i flera år så det känns bra att det faktiskt blev av. Man vet aldrig hur länge man får behålla dem - det har verkligen aktualiserats på sistone då en av våra vänners mor gick bort kvällen före julafton. Man får inte ta någonting för givet. Sommarsemestern firades med en vecka på Öland. Sen blev det några mindre resor å tjänstens vägnar, bl.a. till Sundsvall, Göteborg och Zürich. Den stora höjdpunktenunder året var resan till Kalifornien då maken fyllde jämt. Det var verkligen en upplevelse och något jag skulle kunna göra om omedelbart, exakt likadant. Sen fanns det andra trevliga upplevelser som kan vara värda att nämna, diverse konserter med kören -särskilt den i november som var en riktig höjdare, midsommar i stugan som var ovanligt trevlig, äldsta dottern fick tag i en söt liten studentlägenhet och slapp bo i studentrum, jag fick sluta med kortisonet i april, yngsta dottern kom in på det gymnsieprogram hon ville och trivs jättebra, diverse trevligt umgänge med vänner och bekanta och en 7,5-poängs kurs på MDH i projektledning - ja, jag är en kursjunkie, jag erkänner det! Kan inte sluta plugga fast jag hinner egentligen inte med det. Åtskilliga kurser har det blivit genom åren och just nu läser jag en 7,5 poängskurs på distans på Mittuniversitetet (fast den ska jag hoppa av) och en 7,5 poängskurs på MDH i omvärldsbevakning. Men jag glömmer ju en sak - renoveringen av badrummet! Det var inte så roligt medan det pågick, men bra blev det!

På den negativa sidan då. Ja det måste ju vara att när jag slutade med kortisonet (egentligen redan lite tidigare) kom ontet tillbaka delvis på helt nya ställen och på andra sätt. Och så det svullna onda knät i september och upplevelsen av svensk akutvård - inte kul! Det har varit ett tungt år på det sättet och det har satt sina spår förstås. Jag har varit mycket tröttare och inte orkat hålla ångan uppe på samma sätt som förr därför. Jag har förtvivlat stundtals och gör så fortfarande även om jag nu äntligen förhoppningsvis ska få hjälp. Jag har den privata reumatologen som tagit sig an mig (på onsdag ska jag på röntgen förresten) och jag har också fått meddelande från reumatololgen på lasarettet att jag ska få komma dit senast i mars. Så förhoppningsvis blir väl 2008 ett bättre år när det gäller det.

Nu börjar det röra sig huset och det är kanske dags att äta frukost. Bäst att jag slutar här. Jag vill bara passa på att önska alla eventuella läsare ett riktigt gott slut och ett gott nytt år!

Slutet närmar sig

Det var en dramatisk rubrik... Det jag menar är förstås att år 2007 närmar sig sitt slut. Det väl inget speciellt med det egentligen, det är bara vi själva som lägger in en massa dramatik i själva årsväxlingen. Det är som med födelsedagar - ingenting förändras, man märker egentligen ingen skillnad från ena dagen till den andra. I och för sig kanske vi får några nya lagar som börjar gälla 1 januari, men annars blir det väl ingen större skillnad. Jag läste att Lasse Brandeby avskyr nyårsafton. När han var på fest försvann han alltid ut för sig själv under själva 12-slaget för han tyckte att det var så jobbigt och ångestframkallande. Numera tillbringar han och hans sambo nyårsaftonen ensamma i sin utomhusjacuzzi med bara stearinljus tända, där de tittar på alla fyrverkerier. Nu vet man ju inte om det stämmer - jag läste det i en av kvällstidningarna - men jag tyckte det lät som ett utmärkt sätt att fira in det nya året på! Här kan du läsa artikeln själv.

Vi ska också bara vara vi själva här hemma imorgon kväll - inga gäster. Det är första gången på många, många år som vi är ensamma. Det blev bara så i år. Det går väl bra det också, lugnt och skönt. Vi ska äta god mat, dricka champagne - äkta vara i år - och förhoppningsvis är det väl något att se på TV. Tolvslaget firas i pulkabacken med ett rejält fyrverkeri. Vi har investerat i en extra rejäl s.k. fyrverkeritårta i år eftersom det bara blir vi. Något roligt ska man väl ha!

Imorgon tänkte jag försöka summera året lite och knyta ihop säcken. Men några nyårslöften blir det nog inte, det brukar vara svårt att hålla sådana. Vi får väl se.

Andra som bloggat om Lasse Brandeby, nyårsafton och nyårslöften.

Jul, jul, strålande jul

Julafton. Klockan är ca 23.30. Äldsta dottern och maken fick för sig att de skulle ta en promenad. Sickna hurtbullar! Vi andra kurar ihop oss i värmen med lite gott att äta och dricka och slötittar på Animal Planet medan katten dribblar runt en julgranskula hon plockat ner ur granen. Mormor och morfar har åkt hem - de verkade nöjda med sin julafton. Man vet ju inte hur länge man får ha kvar dem, de är trots allt 80 år. Hur jularna ser ut när de inte längre finns i livet vill man inte ens tänka på... och hur ser jularna ut när båda ungarna flyttat ut och har egna familjer? Just nu känns det bra iallafall, mysigt och varmt. Jul är ett sån't trevligt ord. Ha en riktigt skön jul!

Två dagar kvar...

Eller en kanske, beroende på hur man räknar. Igår hämtades äldsta dottern hem från Örebro så nu är familjen samlad. Hon hade bakat pepparkakor åt oss, den gullungen - så nu får vi hembakta pepparkakor på julafton ändå! Det var faktiskt ett julbord igår också som vi hade kunnat gå på, men vi skippade det - man orkar och kan inte göra allt och det kändes inte så lockande heller. Det var en ganska trist tillställning förra året. Jag somnade ändå i soffan redan kl. 22...

Den här dagen har annars varit fylld av förberedelser. På förmiddagen handlade vi det sista av julmaten samt det som behövdes för julbaket. Jag kände mig inte särskilt stressad men när jag kom till den stora matbutiken blev jag det ändå och fick totalt hjärnsläpp. Så mycket folk! Hjärnan gick på tomgång så vi glömde en del vi skulle ha, någon inköpslista hade vi inte skrivit. När vi kom hem gjorde maken och jag köttbullar medan döttrarna var på stan och köpte sina sista julklappar. Sen började jag baka julkakor och maken åkte för att handla det vi glömt tidigare. När ungarna kom hem hängde de på för att baka sina sorter. De drog igång julmusik i köket och det känns faktiskt ganska mysigt nu. Även om lite oro i magen och ett visst vemod är kvar. Det har varit mycket på sista tiden.

Jag är iallafall färdig med mina två sorters kakor och sitter nu här i soffan och skriver medan tjejerna fixar det sista. Maken sitter bredvid och tittar på TV och katten sover i köket. Ute är det mörkt och julljusen i fönster och trädgårdar glittrar. Frid. Senare ska vi äta kyckling och sallad och dricka lite vin till - skönt med lite lättare mat innan julmaten. Ungefär så är det idag.

Andra bloggar om julstress, julhandla, julförberedelser, julbak, julstämning

Tre dagar kvar

Sitter här framför datorn och tittar. Har ett litet glas rött bredvid mig. Är mycket trött och även lite deppig. Orkar inte skriva något speciellt om det - det går säkert över. Tänkte skriva djupa och kloka saker ikväll, kan inte. Tre dagar kvar till julafton.

Orkar inte skriva mer idag, men här är andra som bloggat om trötthet.

Idag handlar det om reumatism igen

Nu har jag varit hos reumatologen. Jag var lite misstänksam måste jag säga för jag har hört en del negativt om Apalby, bl.a. flera negativa insändare i VLT och så ska de ha granskats i Uppdrag granskning eller något liknande program. Men det var bättre än jag befarat. Reumatologen verkade kunnig och hon är ju specialist så man kanske inte ska räkna in henne i de dåliga ryktena; det är ju mest vårdcentralen som fått negativ kritik vad jag förstår. Hon frågade och klämde, böjde och vred. Sen sa hon att det inte är ledgångsreumatism iallafall - det visste jag ju redan, men det var ändå skönt att höra." Men något skräp är det" var nästa kommentar. Hon var säker på att det var Polymyaliga Rheumatica jag hade tidigare, symptomen stämmer klockrent och jättehög sänka hade jag, plus att kortisonet funkade så bra. Men nu stämmer det inte riktigt lika bra. Hon tyckte att jag har vissa tecken som kan tyda på Bechterews sjukdom så hon vill utreda det. Det blev att lämna en massa prov igen - så nu är jag helt tömd på blod, finns inget mer. Hon vill kolla alla reumaproverna igen, sänka, blodvärden och så kolla om jag har HLA-B27. Nio av tio personer som har Bechterews har arvsanlag för en speciell vävnadstyp som kallas HLA-B27 nämligen. Och så ska jag få en kallelse till röntgen av höfter, rygg och axlar och om det inte visar något särskilt blir det magnetröntgen också. Hur det känns? Jag vet inte, jag är glad att någon utreder detta äntligen - fast jag vill ju helst inte ha något sån't här alls! Jag hade gärna nöjt mig med Polymyalgia om det nu är så att jag måste ha något. Jag undrar hur det blir om jag plötsligt får tid hos reumatologen på lasarettet nu... Vad ska jag säga då när jag vänt mig till privat reumatolog också? Men det lär väl dröja, jag har inte ens fått besked om hur lång väntetid jag har att räkna med än.

Andra som bloggat om Polymyalgia Rheumatica eller Bechterews.

Julmarknad på Tidö

Nästan varje år har vi varit på någon julmarknad. Ibland har det varit Vallby, flera år var det Ängsö slott - i år provade vi Tidö slott. Men det var en besvikelse! Slottet var stängt. I en lada var ett tiotal bord uppställda där allehanda krimskrams såldes och för att komma till ladan måste man gå en lerig väg som gjorde skorna totalförstörda. Nej, det var verkligen inget att ha och jag vill avråda från besök. Tyvärr har julmarknaden på Ängsö varit redan - och det var säkert mycket trevligare! Det brukar vara bra där. Nästa år blir det iallafall INTE Tidö, det är säkert.

I övrig har jag lite ruelse för ett mail jag skickat idag. Men samtidigt känns det ändå skönt att få sagt att hur jag känner för en del saker. Det har gnagt mig en hel del och det känns som en lättnad att få det ur kroppen. Hur det tas vet jag inte, men vänner emellan är det väl ändå bäst med ärlighet?

Imorgon är det måndag igen, tillbaka i selen. Men nu är det bara två veckor till julledigheten och mycket trevligt att se fram emot fram till dess också.

Läs även andra bloggar om julmarknad, tidö, slott, vänskap, ärlighet

Årets första julbord

Nu har vi ätit julens första julbord. Mätta är inte ordet för vad vi är nu, vi är bortom det! Känns inte som om jag vill äta igen på länge, länge. Men gott var det, ett riktigt bra julbord! Mysig miljö också, ordentligt juligt, som det ska vara. Det är alltid bäst så här första gången. För mig blir det ett julbord till i år vad jag vet - jag är på bjuden på julbord på lunchen en dag lite närmare jul av en av våra leverantörer på jobbet - och så blir det här hemma på julafton förstås, med enbart utvalda godsaker som vi tycker om. Vi har skippat alla måsten. Det är ganska lagom så, sen räcker det med julmat.

Nu ska jag ta mig en whisky för matsmältningen och lite Ramlösa för törsten.

Läs andra bloggar om julbord och julmat.

Äntligen fredag!

Det har varit en lång vecka känns det som. Skönt att det är fredag och att jag varit hos tandläkaren. Det gjorde inte ont alls för tanden är helt död. Men behagligt var det ju inte och nu är jag rejält öm i munnen runt om istället. Men det är ändå skönt att det är påbörjat. Två gånger till - sen är det klart.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om, känner mig mer urblåst än vanligt idag. Det har som sagt varit mycket den här veckan, webbseminariet i tisdags, massor med möten, igår var jag på kursträff på högskolan hela dagen och idag tandläkaren och därefter ett långt redaktionsmöte om vår kundtidning. När ska man jobba egentligen? Eller är det det man gör kanske?

Imorgon ska vi ut och äta julbord hela familjen. Det är en tradition vi har, som vi haft sen ungarna var små. Det är så mysigt. På söndag kanske vi bakar något, jag är absolut ingen bagare, jag brukar oftast misslyckas när jag försöker. Men jag har några få paradnummer jag brukar åstadkomma till jul för att det är roligt.

Men nu är det dags att gå hem!

Andra bloggar om fredag, tandläkaren

Adventstid

Kolla vad fint jag gjort, jag har bytt färg på bloggen och även meckat in en liten snöstjärna överst till höger. Det var inte helt lätt kan jag säga och blev väl inte riktigt som jag tänkt mig, men det funkar.

Idag tänkte jag skriva om vänskap, löften, svek och hur det känns att i vissa lägen alltid vara second best, men jag tror jag tar och struntar i det. Varför slösa energi på så trista ämnen när det finns så mycket annat roligt just nu?

Igår var det stora webbseminariet som jag drivit och hållit i. Det blev riktigt lyckat med flera prominenta utländska föredragshållare (norrmän :-) och många gäster. 55 personer hade tackat ja, men ca. 50 st kom. Det märks att det är förkylningstider. Märkligt att man ska bli så nervös bara för att man ska hälsa folk välkomna... varenda gång. Men det gick bra och jag hoppas jag var lagom och tydligt trots att jag inte minns ett dugg av vad jag sa.

Jag älskar adventstiden och alla helgerna som följer! Förra året låg jag däckad tre veckor i bronkit före jul så det kanske är därför jag njuter extra mycket i år när jag kan vara med om allt. Ikväll ska jag och yngsta dottern på julkonsert i konserthuset. Sen rullar det på med allehanda roligheter fram till och under helgerna; julbord med familjen, glöggkväll med vännerna, julkul med arbetskamraterna, bjudningar till vänner och släkt, teater- och biobesök och inte att förglömma champagneprovning med Munskänkarna. Ja, vi är med i Munskänkarna, jag och maken. Mycket trevligt! Kan varmt rekommenderas om man är det minsta intresserad av vin. Och så har jag fått förfrågan om jag vill vara med och sjunga i avdelningens band på företagsrocken - och det vill jag ju så klart, jättekul! Den enda smolken i glädjebägaren är att jag har en tand som ska rotfyllas med början på fredag. Men å andra sidan slipper jag ju ha ont i den sen - det gäller att se det positiva i det också.

Andra bloggar om vänner, seminarier, nervositet, advent, helger, munskänkarna, tandvärk